Vad skulle man göra? Gråta och tappa sucken, och skrota eländet? Köpa en dunk brännbart och helförsäkra den... Tanken slog mig när den kördes till garaget och motorn tappade kompressionen helt på en cylinder, och kopplingen gav upp på garageuppfarten. Nästan...
Det finns inte många DS19 från sextiotalet kvar. Jag låste in bilen. Och började fundera. Kom till slut fram till att det enda rätta antagligen var att inte tänka alls. Utan kavla upp ärmarna och köra.
Låt inte lacken förföra dina sinnen. Den ser ok ut på tio meter. På fyra börjar man kisa. På två börjar tårarna rinna...Jaha. Vart lägger man då nivån i en renovering? Svårt att säga på förhand. Det blir som det blir brukar jag säga. Försöker hålla det på en vettig nivå, ingen tokputs a la utställningsbil, men gott bruksskick. Bestämde mig att försöka ta det i etapper, Jag hade ju abstinens, och ville köra. så en motorrumsrenovering i vår, och köra i .....sommar. (host....) Började riva ner, och hela motorutrymmet såg bedrövligt ut som det brukar göra på gamla LHS-bilar.
Den svarta färg som syns på ramen var färg som övermålat ren obehandlad rost... Jaha. total demontering av allt och börja slipa, laga, svära och grundmåla. 
(vacker ventilation... )
Delvis målat.
Även drivaxlar var glappa och knackade. Naturligtvis. För några år sedan plockade jag ner en likadan DS19 av samma årsmodell, dessa axlar hade sparats, men sålts vidare till välkänd Citroën-profil, så de spårades upp igen och köptes tillbaka. Den som spar, han har. (Tack LN)Fortsättning följer!
